Döden.

Som ett slag i magen kom beskedet, luften gick ur mina lungor och jag känner mig helt borttappad.

Det har gått två dagar sedan min älskade, fina, underbara lilla farmor somnade in. Två dagar som har varit full av saknad, sorg och tårar. Två dagar då jag har suttit och känt mig helt tom.

Att aldrig mer få en av hennes goa, varma kramar eller få prata med henne i telefonen känns oerhört jobbig och svårt. Mest av allt vill jag lyfta telefonen och ringa, säga allt som jag så gärna ville säga men aldrig fick chansen. Berätta hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig.

Saknaden är enorm och just nu kännas det som att sorgen aldrig kommer att ta slut.

Jag älskar dig så mycket farmor, vila i frid.