28 oktober 2013

Gravity







Something always brings me back to you

It never takes too long
No matter what I say or do
I'll still feel you here 'til the moment I'm gone

You hold me without touch
You keep me without chains
I never wanted anything so much
Than to drown in your love and not feel your rain

Set me free, leave me be
I don't want to fall another moment into your gravity
Here I am and I stand so tall
Just the way I'm supposed to be
But you're on to me and all over me

Oh, you loved me 'cause I'm fragile
When I thought that I was strong
But you touch me for a little while
And all my fragile strength is gone

Set me free, leave me be
I don't want to fall another moment into your gravity
Here I am and I stand so tall
Just the way I'm supposed to be
But you're on to me and all over me

I live here on my knees
As I try to make you see
That you're everything I think I need
Here on the ground
But you're neither friend nor foe
Though I can't seem to let you go
The one thing that I still know is that
You're keeping me down
Oooh

Keeping me down
Yeah, yeah, yeah, yeah

You're on to me, on to me and all over

Something always brings me back to you
It never takes too long...

24 oktober 2013

6 dagar.

6 dagar sen min älskade farmor somnade in. 
Sorgen är fortfarande alldeles för stor att bära och tårarna tar aldrig slut.



Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?

Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.

Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.

Sväva fritt, min kära.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.


20 oktober 2013

Döden.


Som ett slag i magen kom beskedet, luften gick ur mina lungor och jag känner mig helt borttappad.
Det har gått två dagar sedan min älskade, fina, underbara lilla farmor somnade in. Två dagar som har varit full av saknad, sorg och tårar. Två dagar då jag har suttit och känt mig helt tom.
Att aldrig mer få en av hennes goa, varma kramar eller få prata med henne i telefonen känns oerhört jobbig och svårt. Mest av allt vill jag lyfta telefonen och ringa, säga allt som jag så gärna ville säga men aldrig fick chansen. Berätta hur mycket jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig.

Saknaden är enorm och just nu kännas det som att sorgen aldrig kommer att ta slut.


Jag älskar dig så mycket farmor, vila i frid.